SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2002  
TABORETT, r. l. f.
Ordformer
(tabe- 1757. tabo- 17751780. tabou- 17751815. tabu- 1818. -rett 17571818. -rette 1778. -retz- i ssg 1775 (: Taboretz Kiortell))
Etymologi
[efter fr. tabouret (se TABURETT, sbst.2); tyget har använts ss. möbeltyg]
(†) om ett slags randigt o. mönstrat (ylle)tyg vävt i tuskaft. MennanderBr. 1: 54 (1757). 1 lifstycke af rosigt Tabourett med perlemos Knappar. BoupptVäxjö 1775. Därs. 1780. jfr: Taborett — (dvs.) ett tuskaftat, glansigt ylletyg med rikt blomstermönster, enfärgad botten med mönster i en eller flera färger. Kjellberg Ull 426 (1943).
Ssgr (†): TABORETTS-KJORTEL. BoupptVäxjö 1775.
Spoiler title
Spoiler content