publicerad: 2004
TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160):
1) till II 1, motsv. -falla 1: tillstädes fallande rörelse; särsk. i fråga om vatten: tillflöde o. d. Muræus Arndt 4: 101 (1648). Strömmen, uppdämd på sidorna att hindra wattnets alltför starka tillfall. AJourn. 1814, nr 55, s. 2.
2) till II 1, motsv. -falla 2: påkommen l. tillstötande (olycklig l. skadlig l. ngn i nöd l. trångmål bringande) händelse l. omständighet; särsk. i fråga om sjukdom o. d.; äv. [jfr motsv. anv. av t. zufall] om sjukdomssymptom; jfr tillfälle 1. LPetri Kr. 9 (1559). Wår nådige wilie (är) .. at j vthi lijka måtte, som j vthi thette oförmodelige tilfall godwilligen .. giordt hafwe, stå hwar andre manligen bij. Chesnecopherus Skäl Yy 4 b (i handl. fr. 1597). Huru offta Lungan af Köld och Wätska, osund Lufft, qualmigt Wäder och åthskillige andra Tilfall förstoppas. Kempe Graanen 43 (1675). Serenius Hhh 4 a (1734; om symptom).
3) till II 12, motsv. -falla 8: anslutning; underkastelse. Hwar vthaff the Hispanier .. til tilfall och vndergifft beweektes. Schroderus Liv. 487 (1626). Widekindi KrijgH 625 (1671); jfr: Widekindi G2A 253 (c. 1676).
Ssg (till -fall 1): tillfalls-vinkel. (numera föga br.) i fråga om vindens riktning: vinkel mot brassad rå med vidhängande segel. Roswall Skeppsm. 1: 106 (1803). Stenfelt (1920). —
1) (†) till II 1: falla tillstädes; särsk. om vatten o. d.: rinna l. strömma till; jfr -fall 1. UHiärne Berghl. 443 (1687). Som Wattnet begynte för starkt tilfalla, och Malmen förminskas, är .. (gruvan) åter lämnad obrukad. HC11H 12: 133 (1697).
2) (†) till II 1: påkomma; tillstöta; hända (sig), inträffa (jfr -bära 3); särsk. i p. pr. i adjektivisk anv. (äv. om orsak o. d.: förekommande); jfr 4 o. -fall 2. Om någen krigznöd, thet Gud förbiude, med tiden tilfalla kunde. G1R 12: 255 (1539). För slijk tillfallande och oförmodeligh olycka (dvs. förgiftning) skall man stöta åbrodd, och dricka then musten medh wijn. OMartini Läk. 40 (c. 1600). Tree andre tilfallande Orsaker. Schroderus KonFörähr. 45 b (1606). (Sedan vi) blefwit af tilfallande ålderdoms bräckeligheter så förswagade, at (osv.). VDAkt. 1731, nr 69. Lindfors (1824).
3) (†) till II 2: sänka sig l. falla l. luta nedåt; särsk. i p. pf.: nedsänkt l. nedåtlutande. Et gammalt tilfallit och förr obekant stort Ödes-rum. HC11H 12: 88 (1697).
4) till II 5: (vid (rättsgiltig) fördelning o. d.) falla l. komma (ngn) till del l. falla på (ngns) lott; särsk. om dels egendom l. ekonomisk förmån o. d., särsk. arvslott, dels ära l. immateriell förmån l. (hedersamt) förordnande l. uppdrag o. d.; förr äv. dels med obj. ersatt med prep.-förb. inledd av till, dels särsk. om ngt skadligt l. ofördelaktigt o. d.: hända l. drabba (ngn) (med anslutning till 2); jfr -flyta, -gå 5, -lända 2, -löpa 3, -växa 1. Återstoden av min förmögenhet skall tillfalla dig. Ett stort skadestånd tillföll målsäganden. Behållningen tillfaller oavkortat Blomsterfonden. Ett särskilt hedersomnämnande har i alla fall tillfallit henne. Tjänsten tillföll ingen av de sökande. Det har tillfallit mig att leda hela ceremonien. Alle dhe godz honom med rätte tillhörer och med arff tillfallne ähre i Småland och på Öland. G1R 1: 175 (1523). Så frampt migh något dödeligit tillfalla skulle. BoupptSthm 1668, s. 683, Bil. (1667). Brask Pufendorf Hist. 422 (1680: til). Det regerande Borgmästerskapet, som efter ordningen mig nu tilfaller. Lagerström Holberg PolKannstöp. 35 (1729). Vördnad och tack tilfalle .. deras ömhetsfulle Skyddsherre vid thronen. HH XXXII. 1: 103 (1779). Kulturens välsignelser komma att i ymnigare mått tillfalla allt större lager af befolkningen. EkonS 1: 448 (1894). Vad Belgien beträffar, så måste det tillfalla Frankrike eller också kommer Ludvig att tappa sin krona inom ett år. Combüchen Byron 282 (1988).
5) (†) till II 5 a: (med bön) hänvända sig till (ngn), bönfalla (ngn). Huarföre iagh ödmiuckeligh V. R. P. tillfaller, medh ödmiuck bön att (osv.). VDAkt. 1660, nr 38. VDAkt. 1688, nr 250.
6) (†) till II 10 a, med avs. på syssla o. d.: sätta i gång med; återfalla till. Schück VittA 2: 383 (i handl. fr. 1672).
7) (†) till II 10 d, ss. p. pf. i adjektivisk anv.: lämplig (till (ngt) l. för (ngn)); jfr fallen 1. Om tw weeth noghen annen j then landzendha szom ther tiil waare tilfallen. G1R 2: 205 (1525). Warandes denna förordningen så mycket mera församblingen angenähm och wähl tillfallen. VDAkt. 1692, nr 211.
8) (†) till II 12: (an)sluta sig l. hålla sig till (ngn) (jfr -sälla); underkasta sig; äv.: ansluta sig till l. instämma i (ngt); jfr -fall 3. 1Mos. 49: 10 (Bib. 1541). Wåre ther någre Sockner eller häreder, aff the Ösgöter eller andre, som then förrädere hoop tilfalne waritt hade. G1R 15: 138 (1543). Dhenne berättelsen tilföllo heela Nembden. GullbgDomb. 11 ⁄ 2 1654. Hela landet tillföll bröderna, och Stegeborg öppnade sjelfmant sina portar för hertig Karl. Fryxell Ber. 3: 319 (1828).
Avledn. (†): tillfällig, adj.1 till -falla 4 l. 8: som tillfallit l. (an)slutit sig till (ngn). Fämtijo Städher förskrecktes, the som honom wordo tilfällighe. Schroderus Liv. 518 (1626). Räntor och Lägenheeter .. hwilcke och här effter K. M:t och Cronan kunne tillfällige blifwa. LReg. 406 (1662). —
(II 1) -FART.
1) färd tillstädes (jfr -för); särsk. med tanke på möjlighet att komma fram till ngt. Tillfart förbjuden. För underlättande af till- och utfart för körande vid afgående ilgodsmagasinet vid Centralstationen. SvD(A) 21 ⁄ 12 1914, s. 5. Östergren (1957).
2) tillfartsväg. The tilgånger, och tilfarter åt Staden, som ligga i rät Linie äro felachtige, medan the kunna å en gång bestrykas. Richardson Krigsv. 1: 62 (1738). För att undvika onödiga förseningar och komplikationer föredrog man att lägga bron och dess tillfarter helt och hållet på stadens egen mark. SvD(A) 1934, nr 70, s. 4.
-väg. väg som möjliggör tillfart (till ngt); jfr till-fart 2 o. tillgång 3. TT 1896, Byggn. s. 83. Sedan åtta dagar kontrollerar dessa trupper .. alla tillfartsvägar och alla kommunikationer. Wahlöö Uppdr. 217 (1963). —
(II 8 b α) -FASA, -ning. (i sht i fackspr.) gm fasning göra i ordning l. omdana (ngt). TT 1899, M. s. 47.
Spoiler title
Spoiler content