SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2013  
UTTER ut4er, förr äv. OTTER, om djur m. l. r., om sak r.; best. -n (Celsius Ordspr. 11: 569 (c. 1710) osv.) ((†) uttren SvOrds. B 4 a (1604), Widegren (1788)); pl. uttrar (SkinnkamRSthm 1540, s. 45, osv.) ((†) uttrer G1R 21: 44 (1550), KlädkamRSthm 1560 H, s. 16 b).
Ordformer
(otern, sg. best. c. 1730. otrer, pl. 1560. otter (-tth-) 1523 (: Ottherskin)1926 (: ottertrål). uter (v-, w-, -th-) 1550 (: utherskin)c. 1730. utter (v-, w-, -tth-, -rr) 1540 osv. ÿtter- i ssg 1586 (: ÿtter-rygger). åtren (-th-), sg. best. 16041611. åtter- i ssgr 1553 (: Åtterskin)1596 (: åtterstrupa). ötter 1637)
Etymologi
[fsv. oter, äv. utir; motsv. fd. oter (d. odder), fvn. otr, mlt. otter, fht. otar (t. otter), feng. oter (eng. otter); jfr gr. ὕδρος, vattenorm, ἔνυδρις, utter, fkyrkslav. vydra, lit. ūdra, sanskr. udrá, vattendjur; till den rot som äv. föreligger i VATTEN]
1) i l. vid vatten levande rovdjur av mårddjurssläktet Lutra Brünnich, särsk. om (individ av) arten L. lutra Lin. (jfr FISK-, FLOD-, STRÖM-UTTER); äv. allmännare, ss. benämning på underfamiljen Lutrinae l. därtill hörande släkter o. arter; äv. i utvidgad anv. (se b). VarRerV 52 (1538). Till thetta (djur)slaghet, som sin affödho .. födha, höra .. Bäfren och Åthren, som lefua bådhe i watnet och på landet. Forsius Phys. 155 (1611). Utter .. är et Rof-djur i vattnet för fiskarna, äfven som Vargen och Räfven på landet. VetAH 1752, s. 139. Hafsörnen bort utur klippan flög, / och uttrarna flydde med skräck. Ling Tirf. 1: 8 (1836). Den nordamerikanska uttern .. är större än den europeiska, har en kortare svans och är om sommaren svart och korthårig, om vintern brun och mera långhårig. Holmgren Däggdj. 209 (1865). Uttern fanns tidigare vid kusten, vid vattendrag och sjöar i hela Sverige. JägUppslB 521 (1989). — jfr HAVS-UTTER. — särsk.
a) ss. ämnesnamn, om pälsverk l. skinn av utter. SkinnkamRSthm 1540, s. 45. 1 gamul resemössa med uther och räff. BtÅboH I. 13: 312 (1638). At han för de materialier, som han til wärkets drifwande införskrifwer, såsom Bäfwer, West-Indiske Uttrar och Figoner .. skal niuta .. lindring i tullen, som handwärkshusers Privilegier förmäla. Stiernman Com. 3: 806 (1670). jfr SPETS-UTTER.
b) i utvidgad anv., om vissa om utter påminnande djur, ss. senare led i ssgrna NÄBB-, SUMP-UTTER.
2) [jfr nor. oter, eng. otter; benämningen föranledd av redskapets utterliknande rörelse vid vattenytan] fisk. fiskeredskap urspr. bestående av en bräda l. två parallella brädor (l. dyl.) till vilken l. vilka är fästad en krokförsedd lina (o. vilket vanl. förbinds med (jämsides löpande) båt). TIdr. 1881, s. 4. Fiskarbåtar, släpande det fiskredskap som kallas uttern och som infångar laxöringen. Strindberg TrOtr. 4: 178 (1897). I Vättern må fiske med utter och drag samt med agnnot bedrivas av varje svensk medborgare i enskilt vatten utanför öppen strand. SFS 1950, s. 1224. — särsk. i utvidgad anv., om bräda i annat fiskeredskap, särsk. trål, ss. förled i ssgrna UTTER-BRÄDA, -TRÅL.
Ssgr (i allm. till 1): UTTER-BO. utters bo. Dalin (1855).
(2) -BRÄDA l. -BRÄDE. fisk. hos utter: bräda varifrån krokförsedd lina förbinds med båt; äv. dels allmännare, om utter (i sin helhet), dels till 2 slutet, om trålbord. TurÅ 1898, s. 74. Denna skefva hvässning (av kanten) gör .. att utterbrädan, när den med tillhjälp af refven drages fram, ”skär ut” från den framrodda båtens kurs och sträfvar att gå fram jämsides med den. SvRike I. 1: 282 (1899). Härförliden var en person ute och rodde utterbräde å Lule älf. VL 1908, nr 197, s. 6. För att hålla vadarmarna upprätta och åtskilda ersattes de båda hammers med tvenne utterbräder. Hasslöf SvVästkustf. 239 (1949).
-DJUR. i sht i pl., om djur tillhörande underfamiljen Lutrinae i mårddjursfamiljen Mustelidae. Schulthess (1885).
(2) -FISKE. fiske med utter. SundsvP 17/6 1886, s. 4.
-FLAKE. (förr) fälla använd för fångst av utter; jfr flake 6. Ekman NorrlJakt 147 (1910).
-GADD. (numera mindre br.) om pik (se pik, sbst.1 I 2 b) påminnande redskap för jakt på utter. VetAH 1780, s. 319. För att hugga uti uttern, då han blifver synlig, är jägaren vid denna jagt ofta försedd med en så kallad uttergadd, som består af ett 6 tum långt jern med tvänne hullingar, fästadt vid en 6 fot lång käpp. Hahr HbJäg. 312 (1866). SvD 27/8 1972, s. 16.
-HUND. (numera mindre br.) om (jakt)hund tränad att lokalisera utter. Att utterhunden står ofvan jord och utmärker det ställe hvarunder uttern befinner sig. Swederus Jagt 131 (1831). Taxar och taxbastarder äro ofta goda och skarpa utterhundar. Balck Idr. 2: 97 (1887). WoH (1904).
-JAKT. (numera bl. om ä. l. utländska förh.) jakt på utter. Kalm VgBah. 179 (1746).
(2) -REV. fisk. vid utterbräda fäst rev med krokar. TurÅ 1898, s. 65.
-SAX. (förr) trampfälla för fångst av i sht utter; jfr sax, sbst.1 II 2 c α. Leijonflycht (1827). Uttersaxarna likna räfsaxarna, men äro försedda med tänder på byglarna för att uttern ej skall kunna draga sig ut ur omfamningen. Ekman NorrlJakt 146 (1910).
-SKINN. skinn l. pälsverk av utter; äv. ss. ämnesnamn. G1R 1: 152 (1523). Af utterskin gjöras mestedeles alla manfolkens vinter-mössor och muffar för qvinfolket. Nordholm Djurf. 38 (1749). I Syd-Amerika finnas .. flera olika slag af uttrar .. Omkring 2–3,000 utterskinn komma därifrån och ungefär lika många från Afrika. FoFl. 1913, s. 74. Ssgr: utterskinns-karpus. (förr) karpus (se d. o. 2) fodrad med utterskinn. BoupptSthm 1674, s. 810. -mössa. mössa tillverkad av l. fodrad med utterskinn. 3SthmTb. 13: 310 (1622).
-SLÄKTE. om mårddjurssläktet Lutra Brünnich. Hartman Naturk. 163 (1836).
-SPÅR. spår (se spår, sbst.3 1) efter utter. Så snart jägaren funnit ett utterspår, följer han det. Hahr HbJäg. 310 (1866).
-STOCK. (förr) redskap för fångst av utter, giller; jfr stock, sbst.1 2 i. TJäg. 1833, s. 399. Utterstock uppstäldes tvärs öfver bäck eller dike så, att under vattenytan sattes tvänne bottenstockar parallelt med hvarandra och med ett sådant mellanrum att gillerstocken väl där rymdes. FinEtnogrAtl. 8 (1905).
(2 slutet) -TRÅL. [jfr eng. otter trawl] fisk. trål (se trål, sbst.2) utrustad med trålbord i syfte att hålla trålens mynning öppen när den släpas efter båt. SFS 1902, nr 100, s. 1. Maskindrifna fartyg använda den s. k. ottertrålen, som .. på hvardera sidan har ett stort och tungt rektangulärt bord .. som är så fäst vid de grofva släplinorna, att de båda borden vid framsläpandet skära isär och på det sättet hålla redskapet öppet till hela dess vidd. 2NF 30: 116 (1919). Uppfinningen av uttertrålen synes vara gjord på Irland. Hasslöf SvVästkustf. 239 (1949).
-UNGE. icke fullvuxen utter; i sht förr äv. om skinn l. pälsverk av ung utter. SkinnkamRSthm 1601, s. 2 (om pälsverk). En tre à fyra månader gammal utterunge. Engström Glasög. 6 (1911).
Avledn. (till 2): UTTRA, v., -ing. fisk. fiska med utter. NDA 25/7 1894, s. 4. Hr Sundin var sysselsatt med uttring efter harr. AB 24/12 1898, s. 3.
Spoiler title