publicerad: 2021
YPPIG yp3ig2, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(uppig c. 1765–1790. ypicht, adv. 1636. ypig- i avledn. 1635 (: ypigheet). yppet, n. sg. c. 1730. yppicht, adv. 1636. yppig (-gh) 1612 osv.)
Etymologi
[liksom d. yppig av t. üppig (l. (det sannol. från t. inlånade) mlt. uppich), av mht. üppec, üppic, tom, fåfäng, övermodig, överflödig, vällustig, av fht. up(p)īc, ub(b)īg, tom, innehållslös, möjl. eg. två närbesläktade ord sammanhörande med dels got. ufjo, överflöd, dels fht. uppi, ond, ondskefull, i båda fallen till den rot som äv. föreligger i ÖVER o. med bet.: över det vanliga måttet; i bet. 2 möjl. (åtm. delvis) gm påverkan från YPPER. — Jfr YPPERLIG]
1) (†) som har stor utsträckning, lång; ss. adv. äv.: i hög grad l. i stort mått. Men så går intet Chronan aff, när hon ypicht får penninger i landet. RP 6: 262 (1636). På thet then resande mannen må komma fort och fram i Landet, och allmogen hafwa lägenhet med sine hästar at förtiena sigh penningar, när sträckningen blifwer för yppig, och Gästgifwaren eller Krögaren icke hinner allom häst legha, tå skole (osv.). Schmedeman Just. 285 (1649). Sylvius Curtius 541 (1682).
2) (†) (full)god l. utmärkt l. utomordentlig l. ypperlig. Att K. M:t wille .. strängeligen hålla låtha, att dhen Tyske fredhen icke allenast må blifwa obråtzligen hållen, uthan ock yppigare fundamenta lagde .. att den samme märckeligen må förbättrat .. och altijdh conserverad wardha. RARP V. 2: 317 (1655). Itt yppigt medel at stiffta itt gott förståndh gemüetherne emellan. RARP 8: 195 (1660). Å det migh så mycket yppigare tillfälle gifas må, att tiena min af ållderdom och swårt Scholæ-arbete uthmattade hogdt(ära)de K(äre) Fader. VDAkt. 1689, nr 1097.
3) (†) med starkt klandrande l. nedsättande innebörd: trotsig l. ohörsam l. självsvåldig; äv. dels: övermodig, dels: skamlös l. fräck l. oanständig (särsk. med särskild syftning på sexuella förh.); jfr 4. Vij hafue på denne sijdhen een fijende, som lengie hafuer suthett i fredh och ställer sigh fuller yppigtt ahn. AOxenstierna 2: 37 (1612). På det den goda naboeliga correspondentz och vänskap på båda sidor må blifva styrkt, och undersåterne ifrån sådana yppiga och fiändtliga gärningar skrämde. Hallenberg Hist. 4: 680 (i handl. fr. 1617). Den glömske och ostadige ungdomen behiertar eij altijd sådant (dvs. rektors förmaningar), uthan tå serdeles är yppig enär han så medelst ser sig rum och tillfälle. VDAkt. 1683, nr 174. För det yppiga tals och hotelsers skull, som någre Lifländare utgiutit. Werwing Hist. 1: 232 (c. 1690). Fräckhet vtaf ögon lys, och af kiättia bröstet pustar. / Skamlig ord af munnen fara, och min åtbörd yppig är. Kolmodin Rök. 78 (1742). I förra tider ledsagades Brudgummen och Bruden til Kyrkan, med oanständigt och yppigt sorl. Bælter Cerem. 702 (1762). När .. yppiga lustar, likt en pestsmitta, angripa folken, – då måste luften renas af stormarna. Wallin Rel. 1: 196 (1815, 1825).
4) (i sht arkaiserande l. i skildring av ä. förh.) med mer l. mindre klandrande innebörd: som avser l. har att göra med l. kännetecknas av (överdriven) lyx l. prakt l. bekvämlighet l. njutningslystnad o. d., extravagant l. överdådig; äv. mer l. mindre liktydigt med dels: vällustig (se särsk. a, b), dels: omåttlig l. hejdlös; särsk. om dels måltid l. gästabud o. d., dels klädedräkt, dels levnad(ssätt) (se a), i sht förr äv. person (se b); i vissa språkprov utan klar avgränsning (o. svårt att skilja) från 3, 5. Yppigt och öfwerflödigt drickande. UUKonsP 15: 195 (1682). Hvad då var yppigt, är nu nödvändigt. Höpken 1: 165 (1740). De gå hemifrån precist kl. 2, pudrade och friserade, och sätta sig wid de läckraste och yppigaste bord. SP 30/3 1786, s. 2. Klädedrägt ei uppigt mästadels, hvad de göra sielfve, utom silkeshalsdukar och mössor. SockenbeskrHäls. 330 (1790). Den yppiga välmåga och lifliga rörelse, som .. kommit Strömstad till del. Carlén Skuggsp. 2: 2 (1865). Kaligula hade icke länge varit kejsare, då han ärade Bajæ, tidens yppigaste badort, med en påhälsning. Rydberg RomD 35 (1877). Platon .. kände avsmak inför hovets yppiga gästabud med danserskor och sinnesretande flöjtspel. Aspelin TankVäg. 1: 86 (1958). — särsk.
a) (i fråga) om levnad(ssätt) l. leverne l. uppförande o. d. Schmedeman Just. 805 (1683). Ett wellustigt och yppigt lefwerne. Swedberg Ungd. 75 (1709). Man har så mycket förekastat Fabriqueurerne, at de .. fört en yppig och kostsam lefnad. Posten 1769, s. 421. Då Biskopen kort därefter anstälte en visitation uti Stiftet, och hwarwid Hans Högwördighet på Församlingens bekostnad upförde sig ganska yppigt både i mat, uppaszning och i synnerhet Equipager, blef han (osv.). DA 25/11 1783, s. 2. Galenius, som var känd för sin smak för yppigt levnadssätt, följdes alltid av ett par livryttare som medförde allehanda drycker och maträtter. Strömholm Fält. 237 (1977).
b) (numera mindre br.) om person; särsk. dels i förb. med prep.-uttr. inlett av i, angivande vad extravagansen l. njutningslystnaden gäller, dels i substantivisk anv. The goda Fruerna må wäl ogifte blifwa / .. När som the gifte bli .. / .. Tå bli the yppige i kläder och i mat. Knöppel GudRådsl. B 1 a (1744). Til förekommande åter, at ingen yppig må låna på dryga procent, för at kunna betala öfwerflöds-waror contant. SvSaml. 5: 238 (1765). Är hon caprieceuse, ondsint, enwis, högmodig, yppig och wällustig, hwad blifwer det då för et ägtenskap? DA 17/1 1771, s. 1. Den yppige perserkungen, som ett ögonblick reser sig ur njutningarnes dvala, och blir en man full af ifver och entusiasm. Hedberg SvSkådesp. 144 (1884).
5) som (gm sitt omfång l. sin form(rikedom) l. intensitet o. d.) kännetecknas l. ger intryck av överflödande l. svällande (se SVÄLLA, v. I 2) riklighet l. kraftfullhet l. praktfullhet; särsk. dels: frodig l. ymnig, dels: storslagen l. grandios; särsk. dels om kvinna(s former) (se a), dels om växt(lighet) (se b), dels i fråga om konstnärligt skapande (se c); jfr 4. Yppiga dofter. Den höga, yppiga sinnlighetsgrad, som egenteligen är bestämd att verka på inbillningen. 2SAH 2: 333 (1802). Framför mig utbredde himmelen och hafvet en yppig och vidsträckt morgonrodnad. Fryxell Dikt. 21 (1829). Jag skrattade åt deras goda, hjertliga skratt, riktigt tropiskt, yppigt skratt. Bremer NVerld. 3: 138 (1854). (Björnens) yppiga gråbruna fäll skiftade för dagern i mörkt och ljust. Berg Sjöf. 108 (1910). Kvinnorna voro de värsta, durkdrivnaste smugglarna. I deras yppiga hår gömdes hela paket av tobak och cigarrer. Lagergren Minn. 4: 26 (1925). Inom krukmakeriet uppträdde en mängd mjukt profilerade, delvis yppiga kärlformer. Strömbom EgyptK 223 (1928). Mitt i andra aktens isblå scenrum står en yppig röd soffa. GbgP 3/3 1995, s. 43. — särsk.
a) om (kropp(sdel) l. figur o. d. hos) kvinna: fyllig (se d. o. 1 a) l. kurvig; jfr FULL, adj. 5. (Sv.) En yppig barm .. (t.) ein wollustathmender Busen. Möller (1790). Jag såg Sephiren flygtigt sträfva, / Att blotta, der, en cyprisk fot, / Der, någon yppig ledamot. Leopold 2: 45 (1801). Han höll en yppig kvinna i sin famn / och kysste eldigt hennes rika hår. Jensen BöhmDiktn. 139 (1894). Kvinnan i tältöppningen, som aldrig upphörde att vagga sina yppiga höfter. Krusenstjerna Fatt. 2: 89 (1936). Som avgångselev från Beckmans presenterade hon ett yppigt och kurvigt kvinnoideal som vi inte sett sen 50-talet. KvällsP 16/6 2016, s. 16.
b) om växt(lighet) l. vegetation o. d.: som kännetecknas av stor l. överflödande växtkraft, (mycket) frodig (se d. o. 3) l. ymnig l. rik (se RIK, adj. 4 c); praktfull l. storslagen; äv. överfört, om plats l. tid för sådan växtlighet osv. (jfr FRODIG 3 slutet) (särsk. i uttr. yppig på sådan l. sådan växtlighet osv. (jfr RIK, adj. 4 a α)); äv. mer l. mindre bildl. (se slutet). Yppig grönska, natur, regnskog. Den yppiga säden. Adlerbeth Buc. 57 (1807). Hvarest tillförene en ko på två tunnlands jord hade en knapp näring, finna nu (efter åkerjordens gödning) tvenne det yppigaste bete. QLm. 1: 43 (1833). Denna eftersommar, som är så yppig på arter och former inom svampfloran. SvD(A) 1/9 1930, s. 12. De plantor, som växte upp, blevo .. kraftigare än annars. Deras yppiga växt och talrika förekomst måste ha ådragit sig uppmärksamhet och väckt undran. Bolin VFöda 245 (1933). På resor i sydliga länder ser vi dem ofta – krukorna med yppigt blommande eller rikligt grönskande växter. Walfridson OdlKruk. 7 (1993). — särsk. i mer l. mindre bildl. anv. 2SAH 11: 296 (1825). Vi se i andanom redan ett yppigt fält öppnadt för framtida advokaters verksamhet och skicklighet. Blanche Våln. 677 (1847). Den högkonjunktur för bostadsbyggandet omkring år 1930, då den bostadspolitiska visdom som blommat under föregående decennier satte sina yppigaste frukter. MorgT 1948, nr 244, s. 4.
c) om (innehåll i) konstverk l. litterärt l. musikaliskt l. arkitektoniskt verk; ngn gg äv. överfört, om konstnär o. d.; ibland äv. närmande sig bet.: överdrivet konstfull, svulstig l. överlastad. Yppigt glasmåleri. Såsom landskapsmålare är han yppig och glänsande, kanske stundom till öfverdrift. Atterbom Minn. 296 (1818). Formrikare och yppigare än den Hebreiska, är onekligen Arabiens och Indiens skaldekonst. 2SAH 13: 124 (1828). Den yppiga ytdekoration, som öfverallt utbreder sig. Hahr ArkitH 164 (1902). Pendereckis allt mer romantiskt yppiga tonspråk. Expressen 19/11 1993, s. 5.
Avledn.: YPPIGHET, r. l. f.
2) (†) till 3: självsvåld(ighet) l. övermod(ighet); fräckhet l. skamlöshet; äv. konkretare, om enskild yttring av självsvåld osv.; jfr 3. En blyglåtigh .. skyyr yppigheet. Schroderus Comenius 830 (1639; t. texten: die Frechheit). (Läraren har) intet affstyrt mångahanda onda Synder och yppigheter. Ekman Siönödzl. 356 (1680). Såsom nogra andre af Gymnasisterna jämwäl blifwit kiände för slikt sielfs wåld… så förelades them alla sam(m)a wite om the hedan effter warda för sådana yppigheter angifne. ÅbSvUndH 34: 5 (1739). I ett bref .. beskyllde han Germanicus för ”yppighet och öfvermod”. Kolmodin TacAnn. 1: 184 (1833).
3) (i sht arkaiserande l. i skildring av ä. förh.) till 4: extravagans l. lyx l. överflöd l. ståt l. prål; förr äv. konkret(are) (se c); i vissa språkprov utan klar avgränsning (o. svårt att skilja) från 2, 4. Ps. 1695, 405: 4. Bergverken, de der nästan allena måste underhålla all vår läckra yppighet. Polhem PVetA 1745, s. 11. Er svägerska deremot är en Dame af yppighet, och tycks lefva i den stora verlden. Björn Vestind. 48 (1791). Det måste ju allt förvandlas, förmultna .. Dagakarlens arbetsklädnad och yppighetens kosteliga lenkläder! Wallin 1Pred. 3: 133 (c. 1830). Under Karl XI:s och Karl XII:s tid fortsätta stadgandena mot yppighet att dugga och äro till synes egentligen inriktade på att utestänga import och ge skydd åt inhemska tillverkningar. 2SvKulturb. 3–4: 296 (1935). särsk.
a) i sådana uttr. som leva l. ett liv i yppighet, leva osv. i lyx l. överflöd; jfr yppig 4 a. Hade han då tilfälle .. at kunna förtiena sig så mycket penningar, at han altid kunde lefwa i yppighet och öfwerflöd. Lagerström Bunyan 3: 123 (1744). Hur kunde den stoiske filosofen leva ett liv i yppighet och rikedom? SvD 18/9 1982, s. 15.
b) i förb. med prep.-uttr. inlett av (ut)i, angivande vad extravagansen osv. gäller; jfr yppig 4 b. Den yppighet och ståt, som de Påler brukade uti sin klädedrägt. Werwing Hist. 1: 70 (c. 1690). Hennes Maj:ts Kejserinnans och Drotningens utfärdade påbud emot yppighet i Likfärder och sorgedrägter. PT 15/6 1747, s. 1. Naturligtvis saknas det ej anmärkningar mot präster för yppighet i klädedräkten. 2SvKulturb. 1–2: 54 (1934).
c) (†) konkretare, om enskild yttring av extravagans osv.; äv. konkret: lyxartikel l. lyxprodukt. Att förekomma sådane Onödige expenser till öfwerflödighet och yppigheter. RARP 3: 366 (1644). Det ett strängt förbud utkomma måtte om lärfters, spetzars, fin trås, equipagers .. med flere yppigheters införande i rijket. 2RARP 6: 623 (1731). Uti menniskian och utom finnas så många retelser at bryta löst uti yppigheter, at den högsta myndigheten svårligen mäcktar qväfja och döda desamma. Höpken 2: 125 (1748). Mångas tadel, åtminstone deras, i hvilkas ögon konster och vettenskaper voro endast en yppighet, för kostsam för ett så fattigt rike som Sverige. Franzén Minnest. 2: 166 (1859).
4) till 5, om överflödande riklighet l. frodighet l. ymnighet l. yvighet; jfr 3. Så stora portioner af gudliga fabler, som dem den katholska yppigheten uppdukar. Thomander 2: 4 (1829). Hufvudet, som var betäckt med en stolt yppighet af svallande lockar. AB 29/6 1885, s. 4. särsk.
a) till 5 a, i fråga om kvinnas former; äv. (numera bl. tillf.) konkret, om yppig kvinna. 3SAH 24: 326 (1910; konkret). Här finns lärda rabbis och chassider och så nakna kvinnor vars yppighet står i bjärt kontrast till den närmast asketiska stränghet som tycks prägla männens värld. HbgD 6/5 2000, s. 26.
b) till 5 b; jfr frodighet 2. En beundransvärd yppighet af mångfaldigt olikartade trädformer. SP 22/11 1830, s. 2. Tropikernas växtverld i all sin svällande yppighet. Svensén Jord. 240 (1885). Buskaget på denna fäladstyp kan stundom nå en sådan yppighet och täthet, att man kan vandra i det med nästan ständigt ”tak” över huvudet. SvGeogrÅb. 1930, s. 58.
c) till 5 c, i fråga om konstnärligt skapande. Der lekande ordspel hade urartat, om ej till missbruk, åtminstone till en nära dermed beslägtad yppighet. 2SAH 9: XIII (1819). Det är icke svårt att .. sluta sig till den yngre (runstens)gruppens kännetecken – en större ledighet, rent af yppighet, i behandling af slingan. Hildebrand Hedn. 151 (1872). Barockens yvighet och yppighet. SkånD 3/9 2013, s. B1.
Ssgr (till yppighet 3): yppighets-artikel. (†) lyxartikel; jfr artikel III 3 o. -vara. Kellgren (SVS) 5: 442 (1790). Öfverflöds- och yppighetsartiklar, såsom vin, tobak, blommor, plymer, spetsar och galanterivaror alla slag m. m. NDA 19/8 1890, s. 2.
-begär. (†) begär efter lyx l. extravagans. LBÄ 18: 61 (1798). Det stora öfwerflödet af improduktifwa Capitaler, och det deraf nödwändigt ökade slöseri och yppighetsbegär. DA 15/2 1830, s. 1. GHT 18/9 1858, s. 2.
-förordning. (förr) överflödsförordning. Dalin Arg. 1: 11 (1732, 1754). (Till handelsbalansens) lättande var ock fråga om ett nytt förbud af kaffe samt strängare handhafvande af yppighetsförordningarne. Adlerbeth Ant. 2: 188 (c. 1815). Tryckta tyger var .. förut icke okänt i allmogedräkten .. Yppighetsförordningar hade i viss mån tidigare begränsat köpekretsen. SvD(A) 2/4 1946, s. 11.
-näring. (†) om näring (se näring, sbst.2 3) vars produkter utgör (förmenta) lyxartiklar. Om krig, utflyttningar, päst, hunger .. och yppighets näringars befordran med mera borttaga den arbetande hopen på landet, så (osv.). Fennia XVI. 3: 64 (1761).
-vara. (†) lyxvara l. lyxprodukt; jfr -artikel. När de (dvs. utrikes varor) äro af den art, at de blott tiena til högfärd, prål, öfwerflöd och läckerhet, bör då icke brukandet af sådane yppighets-waror wara förbudet? Oelreich 759 (1756). SvD(A) 1900, nr 17 B, s. 1.
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content