publicerad: 2015
väckare
väck·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. väckarna • till väcka 1
Singular | |
---|---|
en väckare | obestämd form |
en väckares | obestämd form genitiv |
väckaren | bestämd form |
väckarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
väckare | obestämd form |
väckares | obestämd form genitiv |
väckarna | bestämd form |
väckarnas | bestämd form genitiv |