publicerad: 2015
väckarur
väck·ar|ur
substantiv
~et; pl. ~ väckare 2ur
Singular | |
---|---|
ett väckarur | obestämd form |
ett väckarurs | obestämd form genitiv |
väckaruret | bestämd form |
väckarurets | bestämd form genitiv |
Plural | |
väckarur | obestämd form |
väckarurs | obestämd form genitiv |
väckaruren | bestämd form |
väckarurens | bestämd form genitiv |