publicerad: 2015
gunstling
gunst·ling
substantiv
~en ~ar • person som har en gynnad ställning hos makthavare
Singular | |
---|---|
en gunstling | obestämd form |
en gunstlings | obestämd form genitiv |
gunstlingen | bestämd form |
gunstlingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
gunstlingar | obestämd form |
gunstlingars | obestämd form genitiv |
gunstlingarna | bestämd form |
gunstlingarnas | bestämd form genitiv |