publicerad: 2015
individualism
in·di·vidu·al·ism
[‑is´m]
substantiv
~en • framhävande av individen framför gruppen el. samhället
Singular | |
---|---|
en individualism | obestämd form |
en individualisms | obestämd form genitiv |
individualismen | bestämd form |
individualismens | bestämd form genitiv |