publicerad: 2015
disposition
dis·pos·it·ion
substantiv
~en ~er • förfogande; planläggning; anlag; mottaglighet; till disponera
Singular | |
---|---|
en disposition | obestämd form |
en dispositions | obestämd form genitiv |
dispositionen | bestämd form |
dispositionens | bestämd form genitiv |
Plural | |
dispositioner | obestämd form |
dispositioners | obestämd form genitiv |
dispositionerna | bestämd form |
dispositionernas | bestämd form genitiv |