publicerad: 2015
kognater
kogn·at·er
[‑a´t‑]
substantiv i plural
• släktingar som på mans- el. kvinnolinjen är ättlingar till en gemensam stamfader
Plural | |
---|---|
kognater | obestämd form |
kognaters | obestämd form genitiv |
kognaterna | bestämd form |
kognaternas | bestämd form genitiv |