publicerad: 2015
kognater
kogn·at·er
[‑a´t‑]
substantiv i plural
• släktingar som på mans- el. kvinnolinjen är ättlingar till en gemensam stamfader
| Plural | |
|---|---|
| kognater | obestämd form |
| kognaters | obestämd form genitiv |
| kognaterna | bestämd form |
| kognaternas | bestämd form genitiv |


