publicerad: 2015
öka
1öka
substantiv
~n ökor • ⟨prov.⟩ eka
Singular | |
---|---|
en öka | obestämd form |
en ökas | obestämd form genitiv |
ökan | bestämd form |
ökans | bestämd form genitiv |
Plural | |
ökor | obestämd form |
ökors | obestämd form genitiv |
ökorna | bestämd form |
ökornas | bestämd form genitiv |
2öka
verb
~de ~t • få att bli större, tillta: ökade anslag; ökande vind; öka insatserna
Finita former | |
---|---|
ökar | presens aktiv |
ökas | presens passiv |
ökade | preteritum aktiv |
ökades | preteritum passiv |
öka | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att öka | infinitiv aktiv |
att ökas | infinitiv passiv |
har/hade ökat | supinum aktiv |
har/hade ökats | supinum passiv |
Presens particip | |
ökande | |
Perfekt particip | |
en ökad + substantiv | |
ett ökat + substantiv | |
den/det/de ökade + substantiv |