publicerad: 2015
bandit
band·it
[‑i´t]
substantiv
~en ~er • rövare, bov, skurk; enarmad bandit en spelautomat med en spak
Singular | |
---|---|
en bandit | obestämd form |
en bandits | obestämd form genitiv |
banditen | bestämd form |
banditens | bestämd form genitiv |
Plural | |
banditer | obestämd form |
banditers | obestämd form genitiv |
banditerna | bestämd form |
banditernas | bestämd form genitiv |