publicerad: 2015
banditdåd
band·it|dåd
substantiv
~et; pl. ~ bandit dåd
Singular | |
---|---|
ett banditdåd | obestämd form |
ett banditdåds | obestämd form genitiv |
banditdådet | bestämd form |
banditdådets | bestämd form genitiv |
Plural | |
banditdåd | obestämd form |
banditdåds | obestämd form genitiv |
banditdåden | bestämd form |
banditdådens | bestämd form genitiv |