publicerad: 2015
närking
närk·ing
substantiv
~en ~ar • mansperson från Närke
Singular | |
---|---|
en närking | obestämd form |
en närkings | obestämd form genitiv |
närkingen | bestämd form |
närkingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
närkingar | obestämd form |
närkingars | obestämd form genitiv |
närkingarna | bestämd form |
närkingarnas | bestämd form genitiv |