publicerad: 2015
närking
närk·ing
substantiv
~en ~ar • mansperson från Närke
| Singular | |
|---|---|
| en närking | obestämd form |
| en närkings | obestämd form genitiv |
| närkingen | bestämd form |
| närkingens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| närkingar | obestämd form |
| närkingars | obestämd form genitiv |
| närkingarna | bestämd form |
| närkingarnas | bestämd form genitiv |


