publicerad: 2015
obducent
ob·duc·ent
[‑en´t]
substantiv
~en ~er
Singular | |
---|---|
en obducent | obestämd form |
en obducents | obestämd form genitiv |
obducenten | bestämd form |
obducentens | bestämd form genitiv |
Plural | |
obducenter | obestämd form |
obducenters | obestämd form genitiv |
obducenterna | bestämd form |
obducenternas | bestämd form genitiv |