publicerad: 2015
obducering
ob·duc·er·ing
substantiv
~en ~ar obducera
Singular | |
---|---|
en obducering | obestämd form |
en obducerings | obestämd form genitiv |
obduceringen | bestämd form |
obduceringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
obduceringar | obestämd form |
obduceringars | obestämd form genitiv |
obduceringarna | bestämd form |
obduceringarnas | bestämd form genitiv |