publicerad: 2015
obönhörlig
o|bön·hör·lig
adjektiv
~t ~a • obeveklig; ofrånkomlig
Positiv | |
---|---|
en obönhörlig + substantiv | |
ett obönhörligt + substantiv | |
den/det/de obönhörliga + substantiv | |
den obönhörlige + maskulint substantiv | |
Komparativ | |
en/ett/den/det/de obönhörligare + substantiv | |
Superlativ | |
är obönhörligast | |
den/det/de obönhörligaste + substantiv |