SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
obönhörlig
o|­bön·­hör·­lig adjektiv ~t ~a o­beveklig; o­frånkomlig
Positiv
en obönhörlig + substantiv
ett obönhörligt + substantiv
den/det/de obönhörliga + substantiv
den obönhörlige + maskulint substantiv
Komparativ
en/ett/den/det/de obönhörligare + substantiv
Superlativ
är obönhörligast
den/det/de obönhörligaste + substantiv