publicerad: 2015
obönhörlighet
o|bön·hör·lig·het
substantiv
~en obönhörlig
Singular | |
---|---|
en obönhörlighet | obestämd form |
en obönhörlighets | obestämd form genitiv |
obönhörligheten | bestämd form |
obönhörlighetens | bestämd form genitiv |