publicerad: 2015
omhänderta
om·händ·er|ta
el. åld. om·händ·er|taga
[‑hän`d‑]
verb
‑tog, ‑tagit, ‑tagen ‑taget ‑tagna, pres. ‑tar • ta ansvaret för; om polisman e.d.: beröva friheten
Finita former | |
---|---|
omhändertar (omhändertager) | presens aktiv |
omhändertas (omhändertages) | presens passiv |
omhändertog | preteritum aktiv |
omhändertogs | preteritum passiv |
omhänderta (omhändertag) | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att omhänderta (omhändertaga) | infinitiv aktiv |
att omhändertas (omhändertagas) | infinitiv passiv |
har/hade omhändertagit | supinum aktiv |
har/hade omhändertagits | supinum passiv |
Presens particip | |
omhändertagande | |
Perfekt particip | |
en omhändertagen + substantiv | |
ett omhändertaget + substantiv | |
den/det/de omhändertagna + substantiv | |
den omhändertagne + maskulint substantiv |