publicerad: 2015
omhäktning
om|häkt·ning
substantiv
~en ~ar omhäkta
Singular | |
---|---|
en omhäktning | obestämd form |
en omhäktnings | obestämd form genitiv |
omhäktningen | bestämd form |
omhäktningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
omhäktningar | obestämd form |
omhäktningars | obestämd form genitiv |
omhäktningarna | bestämd form |
omhäktningarnas | bestämd form genitiv |