publicerad: 2015
omväxling
om|växl·ing
substantiv
~en ~ar • ombyte el. förändring som upphäver enformighet
Singular | |
---|---|
en omväxling | obestämd form |
en omväxlings | obestämd form genitiv |
omväxlingen | bestämd form |
omväxlingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
omväxlingar | obestämd form |
omväxlingars | obestämd form genitiv |
omväxlingarna | bestämd form |
omväxlingarnas | bestämd form genitiv |