publicerad: 2015
omyndigförklara
o·mynd·ig|för·klara
verb
~de ~t • omyndigförklara ngn el. förklara ngn omyndig
Finita former | |
---|---|
omyndigförklarar | presens aktiv |
omyndigförklaras | presens passiv |
omyndigförklarade | preteritum aktiv |
omyndigförklarades | preteritum passiv |
omyndigförklara | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att omyndigförklara | infinitiv aktiv |
att omyndigförklaras | infinitiv passiv |
har/hade omyndigförklarat | supinum aktiv |
har/hade omyndigförklarats | supinum passiv |
Presens particip | |
omyndigförklarande | |
Perfekt particip | |
en omyndigförklarad + substantiv | |
ett omyndigförklarat + substantiv | |
den/det/de omyndigförklarade + substantiv |