publicerad: 2015
sonson
son|son
substantiv
~en ‑söner son
Singular | |
---|---|
en sonson | obestämd form |
en sonsons | obestämd form genitiv |
sonsonen | bestämd form |
sonsonens | bestämd form genitiv |
Plural | |
sonsöner | obestämd form |
sonsöners | obestämd form genitiv |
sonsönerna | bestämd form |
sonsönernas | bestämd form genitiv |