publicerad: 2015
sonsonsson
son·sons|son
substantiv
~en ‑söner sonson son
Singular | |
---|---|
en sonsonsson | obestämd form |
en sonsonssons | obestämd form genitiv |
sonsonssonen | bestämd form |
sonsonssonens | bestämd form genitiv |
Plural | |
sonsonssöner | obestämd form |
sonsonssöners | obestämd form genitiv |
sonsonssönerna | bestämd form |
sonsonssönernas | bestämd form genitiv |