SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
boning
1bo·­ning substantiv ~en ~ar bo­stad​ – Alla sammansättn. med bonings- hör till 1boning.
Singular
en boningobestämd form
en boningsobestämd form genitiv
boningenbestämd form
boningensbestämd form genitiv
Plural
boningarobestämd form
boningarsobestämd form genitiv
boningarnabestämd form
boningarnasbestämd form genitiv
2bon·ing substantiv ~en till bona
Singular
en boningobestämd form
en boningsobestämd form genitiv
boningenbestämd form
boningensbestämd form genitiv