SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SAOL

Svenska Akademiens ordlista

publicerad: 2015  

ordning

ordn·ing substantiv ~en ~ar 1 reda, "var sak på sin plats"; ​göra i ordning färdig­ställa2 grupp på viss nivå i hierarki; ​(ett konst­verk) av första ordningen av yppersta klass3 upp­sättning regler, bestämmelser4 följd, tur­ordning: ​i tur och ordning​ – Nästan alla sammansättn. med ordnings- hör till ordning 1.

Singular
en ordning	obestämd form
en ordnings	obestämd form genitiv
ordningen	bestämd form
ordningens	bestämd form genitiv
Plural
ordningar	obestämd form
ordningars	obestämd form genitiv
ordningarna	bestämd form
ordningarnas	bestämd form genitiv

SAOL

Alfabetisk lista

  ordmålande adj.
  ordna verb
  ordnad adj.
  ordnande subst.
  ordnare subst.
  ordning subst.
  ordningsam adj.
  ordningsamhet subst.
  ordningsbot subst.
  ordningsfråga subst.
  ordningsföljd subst.

  Till   alla ordböcker