publicerad: 2015
ruggning
rugg·ning
substantiv
~en ~ar 1 till rugga 12 till rugga 2
Singular | |
---|---|
en ruggning | obestämd form |
en ruggnings | obestämd form genitiv |
ruggningen | bestämd form |
ruggningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ruggningar | obestämd form |
ruggningars | obestämd form genitiv |
ruggningarna | bestämd form |
ruggningarnas | bestämd form genitiv |