publicerad: 2015
abnormitet
ab·norm·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en ~er abnorm
Singular | |
---|---|
en abnormitet | obestämd form |
en abnormitets | obestämd form genitiv |
abnormiteten | bestämd form |
abnormitetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
abnormiteter | obestämd form |
abnormiteters | obestämd form genitiv |
abnormiteterna | bestämd form |
abnormiteternas | bestämd form genitiv |