publicerad: 2015
avfärda
av|färda
verb
~de ~t • skicka i väg; göra sig kvitt, visa ifrån sig, avvisa
| Finita former | |
|---|---|
| avfärdar | presens aktiv |
| avfärdas | presens passiv |
| avfärdade | preteritum aktiv |
| avfärdades | preteritum passiv |
| avfärda | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att avfärda | infinitiv aktiv |
| att avfärdas | infinitiv passiv |
| har/hade avfärdat | supinum aktiv |
| har/hade avfärdats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| avfärdande | |
| Perfekt particip | |
| en avfärdad + substantiv | |
| ett avfärdat + substantiv | |
| den/det/de avfärdade + substantiv | |


