publicerad: 2015
avvänja
av|vänja
verb
‑vande, ‑vant, ‑vand n. ‑vant, pres. ‑vänjer • avvänja el. vänja av ngn vid/från ngt
| Finita former | |
|---|---|
| avvänjer | presens aktiv |
| avvänjs (avvänjes) | presens passiv |
| avvande | preteritum aktiv |
| avvandes | preteritum passiv |
| avvänj | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att avvänja | infinitiv aktiv |
| att avvänjas | infinitiv passiv |
| har/hade avvant | supinum aktiv |
| har/hade avvants | supinum passiv |
| Presens particip | |
| avvänjande | |
| Perfekt particip | |
| en avvand + substantiv | |
| ett avvant + substantiv | |
| den/det/de avvanda + substantiv | |


