publicerad: 2015
avvägare
av|väg·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑vägarna • till avväga 2
| Singular | |
|---|---|
| en avvägare | obestämd form |
| en avvägares | obestämd form genitiv |
| avvägaren | bestämd form |
| avvägarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| avvägare | obestämd form |
| avvägares | obestämd form genitiv |
| avvägarna | bestämd form |
| avvägarnas | bestämd form genitiv |


