publicerad: 2015
avväga
av|väga
verb
‑vägde ‑vägt 1 pröva: avväga skälen för och emot2 bestämma med syftlinjer: avväga en kulles höjd3 avpassa: avväga sina rörelser
| Finita former | |
|---|---|
| avväger | presens aktiv |
| avvägs (avväges) | presens passiv |
| avvägde | preteritum aktiv |
| avvägdes | preteritum passiv |
| avväg | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att avväga | infinitiv aktiv |
| att avvägas | infinitiv passiv |
| har/hade avvägt | supinum aktiv |
| har/hade avvägts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| avvägande | |
| Perfekt particip | |
| en avvägd + substantiv | |
| ett avvägt + substantiv | |
| den/det/de avvägda + substantiv | |


