publicerad: 2015
bebyggelsemönster
be·bygg·else|mönster
substantiv
‑mönstret; pl. ~, best. pl. ‑mönstren bebyggelse mönster 1
Singular | |
---|---|
ett bebyggelsemönster | obestämd form |
ett bebyggelsemönsters | obestämd form genitiv |
bebyggelsemönstret | bestämd form |
bebyggelsemönstrets | bestämd form genitiv |
Plural | |
bebyggelsemönster | obestämd form |
bebyggelsemönsters | obestämd form genitiv |
bebyggelsemönstren | bestämd form |
bebyggelsemönstrens | bestämd form genitiv |