publicerad: 2015
befinna
be·finna
verb
befann, befunnit, befunnen befunnet befunna, pres. befinner • mest i pass.; allt befanns (vara) i gott skick allt visade sig vara i gott skick
| Finita former | |
|---|---|
| befinner | presens aktiv |
| befinns (befinnes) | presens passiv |
| befann | preteritum aktiv |
| befanns | preteritum passiv |
| befinn | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att befinna | infinitiv aktiv |
| att befinnas | infinitiv passiv |
| har/hade befunnit | supinum aktiv |
| har/hade befunnits | supinum passiv |
| Presens particip | |
| befinnande | |
| Perfekt particip | |
| en befunnen + substantiv | |
| ett befunnet + substantiv | |
| den/det/de befunna + substantiv | |
| den befunne + maskulint substantiv | |
befinna sig
• vistas, vara; befinna sig väl må braOrdform(er) befinna sig


