publicerad: 2015
begå
be·gå
verb
begick, begått, begången begånget begångna, pres. begår • göra sig skyldig till; ge upphov till: begå brott; begå ett misstag
| Finita former | |
|---|---|
| begår | presens aktiv |
| begås | presens passiv |
| begick | preteritum aktiv |
| begicks | preteritum passiv |
| begå | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att begå | infinitiv aktiv |
| att begås | infinitiv passiv |
| har/hade begått | supinum aktiv |
| har/hade begåtts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| begående | |
| Perfekt particip | |
| en begången + substantiv | |
| ett begånget + substantiv | |
| den/det/de begångna + substantiv | |


