publicerad: 2015
begåvningshandikapp
be·gåv·nings|handi·kapp
substantiv
~et; pl. ~ begåvning handikapp 1
| Singular | |
|---|---|
| ett begåvningshandikapp | obestämd form |
| ett begåvningshandikapps | obestämd form genitiv |
| begåvningshandikappet | bestämd form |
| begåvningshandikappets | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| begåvningshandikapp | obestämd form |
| begåvningshandikapps | obestämd form genitiv |
| begåvningshandikappen | bestämd form |
| begåvningshandikappens | bestämd form genitiv |


