publicerad: 2015
bekräfta
be·kräfta
verb
~de ~t • intyga, styrka; bli bekräftad särsk. få uppskattning
| Finita former | |
|---|---|
| bekräftar | presens aktiv |
| bekräftas | presens passiv |
| bekräftade | preteritum aktiv |
| bekräftades | preteritum passiv |
| bekräfta | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att bekräfta | infinitiv aktiv |
| att bekräftas | infinitiv passiv |
| har/hade bekräftat | supinum aktiv |
| har/hade bekräftats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| bekräftande | |
| Perfekt particip | |
| en bekräftad + substantiv | |
| ett bekräftat + substantiv | |
| den/det/de bekräftade + substantiv | |


