publicerad: 2015
bekräftelsebehov
be·kräft·else|be·hov
substantiv
~et; pl. ~ bekräftelse behov
Singular | |
---|---|
ett bekräftelsebehov | obestämd form |
ett bekräftelsebehovs | obestämd form genitiv |
bekräftelsebehovet | bestämd form |
bekräftelsebehovets | bestämd form genitiv |
Plural | |
bekräftelsebehov | obestämd form |
bekräftelsebehovs | obestämd form genitiv |
bekräftelsebehoven | bestämd form |
bekräftelsebehovens | bestämd form genitiv |