publicerad: 2015
bemyndiga
be·mynd·iga
verb
~de ~t • ge befogenhet åt, auktorisera
| Finita former | |
|---|---|
| bemyndigar | presens aktiv |
| bemyndigas | presens passiv |
| bemyndigade | preteritum aktiv |
| bemyndigades | preteritum passiv |
| bemyndiga | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att bemyndiga | infinitiv aktiv |
| att bemyndigas | infinitiv passiv |
| har/hade bemyndigat | supinum aktiv |
| har/hade bemyndigats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| bemyndigande | |
| Perfekt particip | |
| en bemyndigad + substantiv | |
| ett bemyndigat + substantiv | |
| den/det/de bemyndigade + substantiv | |


