publicerad: 2015
bensprattel
ben|sprattel
substantiv
‑sprattlet • ⟨vard.⟩ till ben 2 sprattel
Singular | |
---|---|
ett bensprattel | obestämd form |
ett bensprattels | obestämd form genitiv |
bensprattlet | bestämd form |
bensprattlets | bestämd form genitiv |