publicerad: 2015
benådning
be·nåd·ning
substantiv
~en ~ar benåda
Singular | |
---|---|
en benådning | obestämd form |
en benådnings | obestämd form genitiv |
benådningen | bestämd form |
benådningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
benådningar | obestämd form |
benådningars | obestämd form genitiv |
benådningarna | bestämd form |
benådningarnas | bestämd form genitiv |