publicerad: 2015
besvärja
be·svärja
verb
besvor el. besvärjde, besvurit el. besvärjt, besvuren besvuret besvurna el. besvärjd n. besvärjt, pres. besvärjer el. besvär 1 uttala besvärjelse mot2 vädja till
Finita former | |
---|---|
besvärjer | presens aktiv |
besvärjs (besvärjes) | presens passiv |
besvor (besvärjde) | preteritum aktiv |
besvors (besvärjdes) | preteritum passiv |
besvärj | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att besvärja | infinitiv aktiv |
att besvärjas | infinitiv passiv |
har/hade besvurit (besvärjt) | supinum aktiv |
har/hade besvurits (besvärjts) | supinum passiv |
Presens particip | |
besvärjande | |
Perfekt particip | |
en besvuren (besvärjd) + substantiv | |
ett besvuret (besvärjt) + substantiv | |
den/det/de besvurna (besvärjda) + substantiv | |
den besvurne (besvärjde) + maskulint substantiv |