publicerad: 2015
besvärja
be·svärja
verb
besvor el. besvärjde, besvurit el. besvärjt, besvuren besvuret besvurna el. besvärjd n. besvärjt, pres. besvärjer el. besvär 1 uttala besvärjelse mot2 vädja till
| Finita former | |
|---|---|
| besvärjer | presens aktiv |
| besvärjs (besvärjes) | presens passiv |
| besvor (besvärjde) | preteritum aktiv |
| besvors (besvärjdes) | preteritum passiv |
| besvärj | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att besvärja | infinitiv aktiv |
| att besvärjas | infinitiv passiv |
| har/hade besvurit (besvärjt) | supinum aktiv |
| har/hade besvurits (besvärjts) | supinum passiv |
| Presens particip | |
| besvärjande | |
| Perfekt particip | |
| en besvuren (besvärjd) + substantiv | |
| ett besvuret (besvärjt) + substantiv | |
| den/det/de besvurna (besvärjda) + substantiv | |
| den besvurne (besvärjde) + maskulint substantiv | |


