publicerad: 2015
bevittning
be·vittn·ing
substantiv
~en ~ar bevittna
| Singular | |
|---|---|
| en bevittning | obestämd form |
| en bevittnings | obestämd form genitiv |
| bevittningen | bestämd form |
| bevittningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| bevittningar | obestämd form |
| bevittningars | obestämd form genitiv |
| bevittningarna | bestämd form |
| bevittningarnas | bestämd form genitiv |


