publicerad: 2015
bilbälte
bil|bälte
substantiv
~t ~n • till bälte 2 bil
Singular | |
---|---|
ett bilbälte | obestämd form |
ett bilbältes | obestämd form genitiv |
bilbältet | bestämd form |
bilbältets | bestämd form genitiv |
Plural | |
bilbälten | obestämd form |
bilbältens | obestämd form genitiv |
bilbältena | bestämd form |
bilbältenas | bestämd form genitiv |