publicerad: 2015
binda
1binda
substantiv
~n bindor • remsa som håller fast förband; dambinda
Singular | |
---|---|
en binda | obestämd form |
en bindas | obestämd form genitiv |
bindan | bestämd form |
bindans | bestämd form genitiv |
Plural | |
bindor | obestämd form |
bindors | obestämd form genitiv |
bindorna | bestämd form |
bindornas | bestämd form genitiv |
2binda
verb
band, bundit, bunden bundet bundna, pres. binder • foga samman el. fängsla med rep e.d.; bildl. göra beroende; fixera t.ex. (ränta för) ett lån – Nästan alla sammansättn. med bind- el. binde- hör till 2binda.
Finita former | |
---|---|
binder | presens aktiv |
binds (bindes) | presens passiv |
band | preteritum aktiv |
bands | preteritum passiv |
bind | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att binda | infinitiv aktiv |
att bindas | infinitiv passiv |
har/hade bundit | supinum aktiv |
har/hade bundits | supinum passiv |
Presens particip | |
bindande | |
Perfekt particip | |
en bunden + substantiv | |
ett bundet + substantiv | |
den/det/de bundna + substantiv | |
den bundne + maskulint substantiv |
binda samman
• binda samman el. (sällan) sammanbinda ngt med ngtInfinita former att binda samman infinitiv aktiv Presens particip sammanbindande Perfekt particip en sammanbunden + substantiv ett sammanbundet + substantiv den/det/de sammanbundna + substantiv den sammanbundne + maskulint substantiv
binda sig
• binda sig för ngt lova att göra ngtOrdform(er) binda sig