publicerad: 2015
bonnett
bonn·ett
[‑et´]
substantiv
~en ~er • styv hatt med hakband och stort frambrätte särsk. för kvinnliga frälsningssoldater
Singular | |
---|---|
en bonnett | obestämd form |
en bonnetts | obestämd form genitiv |
bonnetten | bestämd form |
bonnettens | bestämd form genitiv |
Plural | |
bonnetter | obestämd form |
bonnetters | obestämd form genitiv |
bonnetterna | bestämd form |
bonnetternas | bestämd form genitiv |