SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
bonitet
bon·­itet [‑ite´t] substantiv ~en ~er avkastnings­förmåga t.ex. hos skog el. vatten
Singular
en bonitetobestämd form
en bonitetsobestämd form genitiv
bonitetenbestämd form
bonitetensbestämd form genitiv
Plural
boniteterobestämd form
bonitetersobestämd form genitiv
boniteternabestämd form
boniteternasbestämd form genitiv