publicerad: 2015
bonitet
bon·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en ~er • avkastningsförmåga t.ex. hos skog el. vatten
Singular | |
---|---|
en bonitet | obestämd form |
en bonitets | obestämd form genitiv |
boniteten | bestämd form |
bonitetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
boniteter | obestämd form |
boniteters | obestämd form genitiv |
boniteterna | bestämd form |
boniteternas | bestämd form genitiv |